Naturhistoriska museet

Naturhistoriska museet stod färdigt för invigning 1923. Redan på 1770-talet hade Kungliga Vetenskaps- och vitterhetssamhället börjat samla på sig uppstoppade djur, malmarter, insekter med mera. Samlingarna visades första gången 1820 och 1833 öppnades naturhistoriskt museum i Ostindiska kompaniets hus, numera Stadsmuseet. Naturaliesamlingarna växte därefter enormt, inte minst när Malmska valen installerades i Ostindiska husets östra flygel.

De första skisserna till en ny museibyggnad gjordes 1914 av arkitekten Ernst Torulf. 1916 avbröts bygget av ekonomiska svårigheter, strejker, krig och kristider. Det kom att dröja nästan tio år innan byggnaden var färdig. Först under utställningsåret 1923 kunde museet invigas. I ett avseende tycks kristiderna under byggnationen, med påtvingade nödlösningar, ha blivit en estetisk tillgång. ”Alla ledstänger och dörrvreden är fortfarande av järn, och får så förbli. Ty huset byggdes under en järnhård tid och där finns ingen lyx” skriver museiintendent Jägerskiöld.

Museet uppfördes som en sluten borg i rött tegel med innergård, sockel av grovhuggen sten, två kopparklädda torn, portomfattningar i sten, kraftiga trädörrar och småspröjsade fönster. Tankarna förs lätt till sagoslott och riddarborgar. Nationalromantisk materialäkthet, hantverk och funktion var karaktäristiskt för Torulfs formspråk.

Lindholm Restaurering har utarbetat förfrågningsunderlag för renovering av ursprungliga fönster, fasader och tak på Naturhistoriska Museet.